Jag har problem när jag har mens har jag märkt. Förut blev jag otroligt arg och ilsken när jag hade mens. Var ju tvungen att få några humörsvägningar, och det fick bli ilskheten som fick träda fram krypandes. Men jag har förändrats, och jag vet inte fall det är till det bättre eller fall det är skit samma liksom. Har hur som helst börjat gråta som tusan .. What is that about liksom? Hum ska vi ta en liten sammanfattning om hur allt helt enkelt bara faller ihopa?

Bor ensam med min mamma, klagar för tillfället inte. Pappa har jag aldrig träffat för att han har inte varit man nog för att söka upp mig. Har aldrig riktigt haft någon fader roll då i heller som ni kan förstå. Inget lyckat förhållande för att jag är rädd för att släppa in killar i mitt liv. Har ju inte haft någon att lite på direkt.

Det är nog allt som är surt just nu ....

Har stått ut med dig i tre år. Tre år som jag verkligen bara vill glömma. Du har gjort mig så mycket ont och ändå på ett vis så finns jag där så fort du hör av dig. Det händer ju dock fan inte ofta. Det kan ta flera veckor innan du hör av dig. Hur speciell tror du jag känner mig då?

Ibland önskar jag att jag aldrig hade fått kontakt med dig, du är en hjärtkrossare och det är skit jobbigt att vara i din närhet. Och nu äntligen när jag försöker komma över dig, och ignorera dig så mycket som möjligt så säger du att du gillar mig!? Efter tre år, du är ett svin, STORT jävla svin!